Lägg till

I say…what the f*ck…

Livet va…vilka jävla svängar man får genom gå. Hur ombytligt är igentligen allt man får genomgå? Bra fråga…

I vissa skeden i sitt liv så kan man anse sig själv ha allt medans andra så anser man sig inte ha någonting.  Jag känner mig just nu berikad på många nivåer men jag vet samtidigt vad som gör att man samtidigt känner ett stort hål och det är ju ett tecken på hur ombytligt livet verkligen kan vara.

Tanken slår mig ibland…man kan inte undgå och se hur andra har det. Jag anser att saker inte berör mig så lätt men jag tror att vissa saker berör mig mer på djupet, typ i mitt undermedvetna och då får man en liten tanke när man ser en liknande situation igen. Det är ganska svårt att förklara. Men när jag ser något som berör så är det mer att jag får en känsla som kommer ut från mitt undermedvetna och inte in från själva intrycket. Det blir som en cirkel, man tar in något som man inte trodde sig bry sig om och sen när man ser något liknande så kommer det ut lixom.

Knasigt lixom.

Jag har sagt detta förut men jag är ganska nöjd med min situation men jag vill mer. Det fanns en gång i tiden om man ser tillbaka lite i tiden då jag visste vem jag ville mer med. Men tydligen var man lite för naiv och tog nog saker för givet.

Idag när jag var på väg hem från jobbet så lyssnade jag på en låt som jag har hört på ganska många år men det var inte förens då jag fick en typ ”flashback” på hur jag kände den dära första kvällen, lixom bara hur alla känslor kom sådär. Nu snackar jag inte omkänslorna direkt åt den personen ifråga utan bara själva känslan. Hur man kände sig lixom, hur glad och euforisk man blev och hur jävla sjukt tomt det blev när det försvann och allt annat runt om.

Jag är i den åldern då det börjar spruta ut ungar lite här och var hos vänner och bekanta runt om mig och sånt är omöjligt att missa och själv är man alldeles för logisk och sund i tanken och jag har mina jävla principer. Frågan om det är sunt att tänka så? Folk ger ju upp titt som tätt överallt tycker jag, blir ihop förlovar sig och efter en stund blir hon gravid och 9 månader senare får dom en unge och strax efter det så krachar förhållandet och det tar slut och allt det under ett år eller två och själv…hur tänker då jag?

Tänker inte skaffa barn med någon jag inte är säker på, hon ska helst ha en inkomst åxå, körkort, gärna bil och veta att hon verkligen vill vara med mig.

Jag vill bara ha barn med en person och jag tänker bara förlova mig med en person och om det blir så så ska jag bara gifta mig en gång åxå.

Jag vill känna mycket trygghet innan jag är med att skapa ett liv, för jag vill veta att jag kan ge det livet trygghet efteråt och att den tjejen man ärm ed verkligen är fortfarande lika seriös så man inte särar på varandra efteråt.

Det är så mycket nu för tiden som är skevt…folk knullar runt ganska mycket och har svårt att hålla sig till en och ger upp alldeles för lätt, varför inte bara ta itu med problem än lixom ignorera dom?

Jag har fått mina fingrar slagna så man har lärt sig och man har utvecklats and i still do.

Den riktigt stora frågan är ju hur i h-vete fyller man ut ett tomrum och mår bra av det och blir minst lika euforisk utan att typ verka ”desperat” för det är jag inte, men jag kan inte säga att jag är torr bakom öronen. Jag har gärna sex med enbart en person, men då man är singel  så händer det inte allt för ofta att man är med enbart en, möjligen en kortare period.

Jag är svår att få omkull själsligt, mycket svår. Jag har varit kär sammanlagt 4 gånger men bara en gång riktigt galet ordentligt så hela min värld välte omkull vid första kyssen.

Så jo jag vet vad som saknas och det ska bokstavligen välta omkull mig för att verkligen få mig på fall och händer det så är det nog så att jag är såld högt upp över öronen.

Men ibland undrar man ju om det ens är någon ide att angagera sig i ett förhållande om de flesta så ofta gör slut lixom, vad man än gör så kan man ju aldrig vara säker. Man vet ju aldrig vem man har träffat, hur personen igentligen är och vad den personen känner. Inget är lätt.

Näe nu har jag suttit vaken alldeles för länge. Jag måste sova.

2 saker sker denna månad som jag ser fram emot.

den 27de är det techno fest i umeå och jag ska nog hälsa på min vän där och hans sambo och dansa techno en helkväll och sen den 30de så får man reda på om man får behålla jobbet, för nu är tydligen personal uppdelningen klar.

Så snart får man se om jag blir kvar i piteå eller om jag flyttar till…?

Man kanske borde byta land, vad finns igentligen här att hämta?